NYA LITOGRAFIER

DDR som modell
Under en debatt i höstas, på Strindbergs Intima Teater, sa Dalateaterns chef Astrid Assefa: ”Vår teater är en hjärtinfarkt från nerläggning. I vår kommun finns en (1) kommunpolitiker som tycker det är viktigt att vi har en teater. Om denna person får en hjärtinfarkt har vi ingen som försvarar teaterns existens.”
Ges regionerna en kulturportfölj, som kulturutredningen föreslår blir det upp till den enskilde politikerns kulturintresse om regionerna får kultur. Vill man ha medlen till annat kan man höja hyrorna för sina kulturinstitutioner och får på så sätt tillbaka pengarna. Sedan är det bara att bygga rondeller och golfbanor.
Med kulturportfölj får en liten region en liten påse och medborgarna där får lite kultur. Gotland t ex har få invånare och alltså lite pengar. Med hjälp av Kulturrådets nuvarande fördelningspolitik, har man ändå fått ett rikt kulturliv.
Det är intressant att erfara hur högern i Sverige använder DDR som modell för sin politik. Denna gång till gagn för superkapitalismen. Man gör det med anonyma angiverimetoder och avlyssningssystem riktade mot de egna medborgarna. Barn fostras till konkurrenstänkande och betygshets. Disciplin premieras framför dialog och självständigt tänkande. Små myndigheter med spetskompetens slås ihop till stora kontrollmyndigheter.
Kulturrådet i sin nuvarande form är en överblickande instans som i samarbete med regionerna fördelar medlen. 
Drygt 120 personer från olika delar av kulturområdet sitter i Kulturrådets arbets- och referensgrupper. De har delegation från styrelsen att ta egna beslut om bidragen. Eftersom de byts ut vart annat år har flera tusen personer från kultursektorn aktivt deltagit i kvalitetssäkringen av bidragshanteringen under senare år. Med sina högt kvalficerade tjänstemän och gedigen expertkompetens från den svenska kultureliten är Kulturrådet en garant för, att alla medborgare i alla regioner får tillgång till kultur av hög kvalitet, och att pengarna går till kulturen och inget annat.

Marianne Lindberg De Geer
Ledamot av Kulturrådets styrelse

En kort version av denna text har publicerats i Aftonbladet 21 jan. 2009