Jag tänker på mig
själv - 2005
Marianne Lindberg De Geer
Text av Björn
Springfeldt.
Mellan 1968 och 1975 dominerade en politiskt agiterande konst och nu på
2000-talet tycks det också som om en politisk konst dominerar, helt
visst inte i konstnärernas produktion men hos det som kritiker och institution
favoriserar. Men lyckligtvis, hur underbart annorlunda är den inte! I
dag lyser slagorden på de partipolitiska markörerna mestadels med
sin frånvaro och konstverken är i stället för öppet
politiska "relationella" och ställer frågor kring samhällsföreteelser
utan att ropa ut hur det istället borde vara.
En av de mest energiska är här Marianne Lindberg De Geer ( f. 1946 i Stockholm, bor i Stockholm) och hon är samtidigt både roande och kuslig i sin precision. Samtidigt som tempot ökar - vi lär tala dubbelt så fort idag som för hundra år sedan - och större delen av massmedia abdikerat från nyhetsbevakning för att i stället saluföra fiktiva sensatio-ner, blir den typ av både ögonblicklig och lånsamverkande provokation som Marianne Lindberg De Geer kan åstadkomma desto viktigare.
En höjdpunkt i denna kritiska agitation
är hennes alternativa självporträtt som bullimiker och anorektiker.
Här kastas långa skuggor in över samhällsdebatten och
får mycket av den att framstå just så ytlig och idéfattig
som den är.