Jag tänker på mig själv - 2005
Marianne Lindberg De Geer
Text av Björn Springfeldt.
Mellan 1968 och 1975 dominerade en politiskt agiterande konst och nu på 2000-talet tycks det också som om en politisk konst dominerar, helt visst inte i konstnärernas produktion men hos det som kritiker och institution favoriserar. Men lyckligtvis, hur underbart annorlunda är den inte! I dag lyser slagorden på de partipolitiska markörerna mestadels med sin frånvaro och konstverken är i stället för öppet politiska "relationella" och ställer frågor kring samhällsföreteelser utan att ropa ut hur det istället borde vara.
En av de mest energiska är här Marianne Lindberg De Geer ( f. 1946 i Stockholm, bor i Stockholm) och hon är samtidigt både roande och kuslig i sin precision. Samtidigt som tempot ökar - vi lär tala dubbelt så fort idag som för hundra år sedan - och större delen av massmedia abdikerat från nyhetsbevakning för att i stället saluföra fiktiva sensatio-ner, blir den typ av både ögonblicklig och lånsamverkande provokation som Marianne Lindberg De Geer kan åstadkomma desto viktigare.
En höjdpunkt i denna kritiska agitation är hennes alternativa självporträtt som bullimiker och anorektiker. Här kastas långa skuggor in över samhällsdebatten och får mycket av den att framstå just så ytlig och idéfattig som den är.
